fredag
maj152015

Jonas Waern i helfigur

I en nyutkommen bok från Medströms bokförlag, Militära ledare under kalla kriget, skriver 
Jarl Lundgren om Kongoöversten Jonas Waern. Det är en innehållsrik artikel om Waerns 
karriär med tyngdpunkt på hans insatser som bataljonschef i Kongo och på Cypern. För oss 
soldater, som stod under hans befäl i dessa missioner på 1960-talet är det ett tema som är 
särskilt intressant: Hans syn på att leda soldater i strid.

Jonas Waern funderade över detta tidigt i sin militära karriär. Han blev utnämnd till fänrik 
1941 vid Kungl. Värmlands regemente. Sedan följde tjänstgöring i Neutralitetsvakten, som chef 
för en jägarpluton vid norska gränsen. Under denna tid övervägde Waern att anmäla sig till Svenska 
Frivilligkåren i Finland, men han avstod därför att ”jag ännu inte var vuxen att leda unga svenska män 
i krig. ”Ett beslut som säger mycket om Waerns helgjutna personlighet och den respekt han hade för 
sin uppgift som officer. År 1952 genomgick han en kurs vid brittiska Infantry School. Han verkade 
sedan i flera år på olika tjänster vid Infanteriskjutskolan i Rosersberg. Och sedan var Jonas Waern 
redo att axla det yttersta ansvaret som officer i utlandstjänst. Här ett citat ur ett brev han skrev sent i 
livet till en Kongoveteran ”. . . efter sju år som lärare på den svenska stridsskolan . . . kände jag mig 
äntligen kallad för stridsuppgifter.  . .  Jag beundrade Dag Hammarskjöld och längtade efter att hjälpa 
afrikanerna till en självständig tillvaro. Kallelsen var så stor att jag lämnade hustru och fyra barn åt 
sitt öde och som ensam sökande anmälde jag mig till tjänstgöring i Kongo. Jag ångrar inte en minut 
att jag följde min kallelse.”

Jonas Waern hade säkert före uppdraget i Kongo frågat sig själv hur han skulle reagera i strid. Svaret 
på detta fick han vid elddopet i Albert park den 13 september 1961. Säkert hade han även undrat 
över hur de svenska soldaterna från värnpliktsarmén skulle reagera under strid. Frågan har nog ställts av många svenska officerare mot den bakgrunden att inga svenska soldater hade krigat mot en väl rustad och organiserad armé på över 150 år. Före operationen sade de irländska officerarna rent ut  att om det skulle bli strid skulle svenskarna springa vid första skottet. I Albert Park var Waern 10 meter från det granatnedslag som dödade major Gerhard Gallon. Av tryckvågen tappade Waern andan och det tog några sekunder innan han kom till sans och handling. Han iakttog då att de irländska soldaterna tycktes lämna sina ställningar. Waern skrek ut en varning till irländarna, som fick dem att gå i skydd i sina ställningar. Därefter kastade han ett öga mot den svenska sektorn för att få en uppfattning om läget där. Han konstaterade att de svenska soldaterna låg lugnt kvar och bevakade sina eldområden och visade stor elddisciplin. Waern kände stor tacksamhet i det ögonblicket. Han konstaterade att hans svenska mannar var goda soldater. Under de fortsatta striderna i Katanga fick Waern uppleva de svenska soldaternas effektivitet exempelvis vid anfallet och intagandet av gendarmerifästet Camp Massart. 
Jarl Lundgrens porträtt av Jonas Waern är välskrivet och mycket intressant – särskilt för oss 
Kongoveteraner.

 

Bror Richard Svärd

 

Jonas Waern efter en genomgång i Kongo med sina soldater i Kongo. Foto Hans Wahlman.

 

fredag
maj152015

Årsmötet 2015

En tacksam utrikesminister

 

Margot Wallström var inbjuden till årsmötet av vår styrelse. Trots att hon är så upptagen av 

politiska uppdrag tog hon tid till sig att gästa oss. Hon började sitt anförande med orden: 
”Det viktigaste jag har att säga till er i dag är – Tack! Era erfarenheter från Kongo är viktiga 
även om de ligger långt tillbaka i tiden. Man har alltid någonting att lära av historien när man 
förbereder nya insatser.” Margot kom därefter in på sin tid i Kongo som generalsekreterare 
Ban-Ki Moon:s speciella representant för att bevaka kvinnors situation i krig och konflikter. 
Vid sina besök i Kongo konstaterade hon att krig och kaos fortfarande råder i landet och att 
en FN-styrka försöker åstadkomma fred och försoning. Förhållandena är därför jämförbara 
med situationen i början på 1960-talet när vår insats genomfördes. Hon insåg hur svårt det 
måste vara för FN-soldater, som kommer från länder i Asien och Afrika utan kunskaper om 
Kongos språk och sedvänjor. Men trots detta upplevde hon att de i de flesta fall lyckades att 
skapa förtroende hos befolkningen, vilket är det viktigaste om man skall vara till någon hjälp. 
Ett exempel härpå var att FN-soldaterna för att skydda kvinnorna eskorterade dem när de 
arbetade på fälten eller besökte marknaden.

Efter anförandet ställdes flera frågor till Margot. En var personlig och löd: ”Hur känns det att 
stå i hetluften efter beslut om att erkänna Palestina och efter kritiken mot Saudiarabien?” I 
svaret framhöll Margot att man i kontroversiella beslut måste ha sitt eget samvete på sin 
sida och att man är beredd att försvara och vidhålla sitt beslut. Jag har varit med så länge i 
politiken att jag vet att så småningom upphör blåsvädret. I dag har de hemkallade 
ambassadörerna från Israel och Saudiarabien återvänt till sina beskickningar i Stockholm. På 
utrikespolitikens område arbetar nu regeringen för att bli invald i FN:s säkerhetsråd.

Kalle Fransson tackade Margot genom att till henne överlämna Kongo-veteranernas 
hedersnål Katangakorset samt filmen Kongoveteranerna Så avslutades en mycket 
minnesvärd stund i kamratföreningens historia.

Bror Richard Svärd

Kalle Fransson tackar Margot Wallström efter anförandet. Foto Bror Richard Svärd

 

 

torsdag
nov202014

Nu kan du beställa ditt eget exemplar av filmen Kongoveteranerna

Filmen som sändes i SVT i slutet av oktober. Beställ filmen nu och få den levererad före jul. 
Filmen kostar 149 kronor och levereras med svensk och engelsk textning plus bonusmaterial. Beställning görs via länk på Armé-, Marin- och Flygfilms hemsida:
www.amf-film.se
OBS! För att vara säker på att få din kopia före jul så vil vi ha din beställning senast den 16 december.

torsdag
nov062014

Premiären på Kongofilmen

Den 20 oktober var det stor officiell premiären på dokumentären ”Kongoveteranerna” på Filmhuset i Stockholm. Samtliga veteraner som agerar i filmen var inbjudna tillsammans med sina anhöriga. I vimlet syntes bland annat representanter för Försvarsmakten och UD. Gästerna hälsades välkommen av filmens producent, Malcolm Dixelius. Efter förfriskningar som SVT bjöd på samlades alla i Filmhusets biograf Mauritz, som blev fylld till sista plats. Marika Griehsel berättade om det två-åriga arbete som låg bakom filmen och framförde ett tack till SVT, Folke Bernadotte- akademin och Wallenbergs stiftelse, vars finansiella stöttning möjliggjort dokumentären. Hon tackade alla filmmakare hon samarbetat med för att få bild, ljus, ljud, och musik till verket – och naturligtvis filmens huvudpersoner det vill säga de veteraner som agerar i filmen. Och så var det äntligen dags för Gullmar, Glenn, Bengt, Stig, Kalle, Erik, Yngve, Åke, Alf, Björn, Inge, Lars och Eskil att avge sina raka berättelser från det kaotiska Kongo.

Filmen visades i SVT 2 på kvällen den 23 oktober och blev mycket uppmärksammad. Vår ordförande Kalle Fransson har erhållit ett 60-tal e-mail sedan dokumentären visades i TV 2. Även personer bosatta utomlands, exempelvis USA och Ryssland, har hört av sig. Föreningen har erhållit 30 nya medlemmar.


En arkivbild av Gullmar Svensson i Kongo är SVT:s omslag till ”Kongoveteranerna.”

Regn och rekord på FN-dagen

Vanligen brukar det vara fint höstväder på FN-dagen den 24 oktober när vi samlas vid monumentet. Men i år var Norra Djurgården insvept i dis och dimma och ett ananalkande regn hängde luften. Man det märktes inte åskådarantalet. Det blev rekord. Publiken bestod av ett hundratal veteraner plus många ”civila” anhöriga och intresserade. Det har nog aldrig samlats så många kring monumentet på FN-dagen som i år. Flaggparaden var den vanliga med fanvakter från Fredsbaskrarna, Kongoveteranerna, Rikspolsstyrelsen, Folke Bernadotteakademin och Swedint kamratförening. Tal hölls av SVF:s förbundsordförande Bengt Wiktorsson, Kongo-veteranernas ordf. Karl-Olof Fransson, Svenska FN-förbundets ordf. Aleksander Gabelic och överste Anders Stach från Försvaret Veteranavdelning.

 

Paraden av kransnedläggare var längre än vanligt. Förutom etablerade organisationer och veteranföreningar fanns flera nära anhöriga som nedlade blomster för att hedra de stupade, vilket gjorde ett starkt intryck. Ceremonin avslutades med en tyst minut. Dagen avslutades med trevlig samvaro på Sjöhistoriska Museets café där SVF bjöd alla deltagare på fika.

Text: Bror Richard Svärd

En regnig FN-dag med starka färger. Fanbäraren Alf Gustavsson vid minnesstenen. Foto Lars Erkstam.
lördag
okt042014

Seminarium om Kongoveteranerna

På Folke Bernadottedagen den 17 september hölls på Försvarshögskolan i Stockholm ett seminarium om den svenska insatsen under FN:s Kongomission under åren 1960 – 64.


Arrangör var Folke Bernadotteakademin. Moderator för paneldiskussionen var John Chrispinsson. Marika Griehsel berättade om arbetsprocessen kring den snart färdigställda dokumentären om Kongoveteranerna och visade ett avsnitt ur filmen, som kommer att visas i SVT 2 den 23 oktober. Fil.dr Andreas Tullberg från Lunds Universitet redogjorde för innehållet i sin 2012 utgivna doktorsavhandling ”We are in the Congo now.” I den avhandlas relationer mellan hemmafronten och soldaterna som tjänstgjorde i Kongo.


Veteranerna Bror Svärd, Karl-Olof Fransson och Bengt Wicksén berättade om sina starkaste upplevelser i Kongo och den ovilja och kritik de möttes av vid hemkomsten till Sverige. Den efterföljande debatten följdes med stort intresse av hundratalet åhörare, vilka som avslutning fick ställa frågor till panelen.


Folke Bernadotteakademin har all heder av att de arrangerade seminariet.

Tre veteraner deltog i seminariet. Från vänster Bror Svärd, Karl-Olof Fransson och Bengt Wicksén. Foto Lars Erkstam.