söndag
nov132011

Kongomedaljer – efter 48 år!

Vid en ceremoni fredagen den 23 oktober 2009 på Artillerigården utanför Armémuseum i Stockholm medaljerades tretton Kongo-soldater för sina insatser den 14 -16 september 1961 i Katanga. Svenska KP-bilar bemannade med förare och kulspruteskyttar gick vid två skilda tillfällen i täten för irländsk och indisk trupp i kolonn för att rädda ett irländskt kompani i Jadotville, som var inringat av Katangas gendarmeri. Vid bron över floden Lufira mötte de ett övermäktigt fientligt motstånd, varvid de svenska soldaternas insatser spelade en avgörande roll. Förslaget att svenskarna skulle hedras med medaljer kom från irländskt och indiskt håll – men glömdes bort.

Medaljutdelaren, Sveriges ÖB, general Sverker Göransson, citerade bl.a. i sitt tal det indiska kompaniets chef, Major Sham Manglas:

”Fienden sköt från alla håll med granatkastare och automatvapen och anföll oss till slut rent fysiskt, då de var överlägsna i antal; dessa två pansarbilar blev vår räddning; det var tack vare modet, uthålligheten och djärvheten hos dessa svenskar på pansarbilarna som höll fienden stången. Och på så sätt skyddades och räddades den gemensamma kolonnen. Denna dag var hela kolonnen utsatt för dödsfällor på många platser och vid flera tillfällen, från såväl marken som luften. Mitt hjärta är fullt av beröm för dessa ungdomar som kämpade likt lejon och räddade konvojen från fullständig förintelse. Efter talet delade ÖB ut Försvarsmaktens belöningsmedalj i guld för internationella insatser till:

Per-Arne Andersson Gävle, Arne Björklund Örebro, Lennart Gavelin Storuman, Bo Holmér Mjölby, Ivan Johnsson från Hovmantorp, Lennart Holmgren Gamleby, Sven-Erik Lundahl Forsbacka. Icke närvarande var Rolf Lindberg, Ängebo, och Bertil Swärd, Voxtorp. De medaljeras senare.

Fyra av de soldater som ÖB beslutat att tilldela medalj finns inte längre bland oss. De tilldelas medaljerna postumt. De är:

Rune Ekberg, från Lönsboda, Ivar Kaati från Juoksengi, Jonny Jonsson Hudiksvall och Torsten Kers från Leksand. Medaljerna kommer att överlämnas till deras anhöriga i särskild ordning.

 I den högtidliga ceremonin deltog Arméns musikkår. Fyra veteraner paraderade med ÖB:s tretungade fana, FN-fanan samt Fredsbaskrarnas - och Kongo-veteranernas föreningsfanor. Ett 100-tal personer bevittnade ceremonin, varav ett 70-tal veteraner i blå baskrar. Arrangemanget var ett led i invigningen av utställningen ”Fredssoldater i Utlandsstyrkan” på Armémuseum, som därefter kunde besökas.

ÖB gav senare middag för medaljörerna och särskilt inbjudna på Rest Borggården på Armémuseum.

Bror Svärd

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

References (1)

References allow you to track sources for this article, as well as articles that were written in response to this article.
  • Response
    Response: snille bemanning
    [...]kongoveteranerna - Nyheter - Kongomedaljer – efter 48 år![...]

Reader Comments (1)

Oerhört intressant att återigen läsa om dessa, då unga svenska män, vars insatser rädda livet på många. Icke desto mindre vill jag även i detta forum, påminna om en olycklig omständighet som gjorde att i vart fall två (2) av dem som deltog i insatsen vid Lufirabron, ej fick den uppskattning de förtjänat. Dessa båda är , Kjell Andersson Kälarne (utb FJS) och Willy Melinder Östersund. Jag bifogar även min skrivelse till Kalle Fransson. Med högaktning : Ulf Rydström
To: karlolof.fransson@telia.com
Cc: Ulf Rydström
Sent: Monday, April 02, 2012 2:31 PM
Subject: Bortglömd Kongoveteran som deltog i händelserna vid Lufirabron

Bäste FN-kollega !

Först vill jag uttrycka min stora beundran över det fantastiska fredsarbete och humanitära arbete som du och många flera utförde i Kongo, vid en tid när jag själv inte ens börjat i skolan. Dock har jag senare kunnat söka och delta i ett antal olika PSO, bla 59C (1975-76 på Cypern) 60M (1976-77 i Siniai) och 68M också i Sinai , BA05 (1995-96 Bosnien) och senast UNMIK 2004-05 i Kosovo.
Som du då säkert förstår har möjligheten att kunna vara med, att liksom vara en av många som faktiskt i flera avseenden kanske ha kunnat göra skillnad, kunna bidra till en lugnare och bättre situation för människor i krisområden förändrat även mig själv i grunden.

Men nu till mitt ärende.

Sedan många år har jag umgåtts både privat och som arbetskollega med en Kongoveteran från Frösön i Jämtland som heter Willy Melinder.
Jag har mången kväll under trevligt umgänge med Willy och hans fru Siv, suttit och utbytt erfarenheter från våra uppdrag i fredens tjänst.
Jag vet att Willy upplevde en hel del i Kongo, och han utstrålar verkligen stolthet över sina missioner under 60-talet.

Den episod som berört mig mest, är nog den där ett Irländskt förband, blivit avskurna och illa åtgångna vid Lufirabron. Hur räddningsaktionen gick till och vilken roll Willy och hans följeslagare och chef, Kjell Andersson (utb vid FJS) från Kälarne, då de var underställda ett brittiskt Ghurkha-förband, vilka de bla skötte trupptransport åt har varit fängslande att höra.

Jag är faktiskt helt säker på att både Willy och kamraten, hade en roll i den aktuella insatsen, som de rimligen borde ha fått uppskattning för. Att de var underställda ett förband där förbandschefen fört krigsdagbok för endast sina egna soldater borde inte behöva innebära att de blir bortglömda !

Jag vet att du ringde till Willy någon gång i slutet av okt (28 tror jag) 2010 i 2010 i just detta ärende.

Jag skulle vilja ha din hjälp att försöka bringa klarhet i Anderssons och Melinders roll vid insatsen vid Lufirabron. Jag är rätt säker på att båda har gjort sig välförtjänta av den hedersbetygelse som tillkommit de övriga inblandade soldaterna.


De bästa fredshälsningar från


Ulf Rydström RO/Lt vid Fältjägarregementet i Östersund
Polisinspektör vid Stockholms Gränspolisavdelning.

Bostad: Ekuddsvägen 27, 11tr 13138 Nacka 0703950073

april 3, 2012 | Unregistered CommenterUlf Rydström
Editor Permission Required
You must have editing permission for this entry in order to post comments.
« "Vi flög på en vägkarta" | Main