tisdag
nov032015

Makten och ärligheten

Så heter en utställning på Armémuseum i Stockholm som invigdes den 24 oktober. Bland de inbjudna märktes ett 20-tal Kongoveteraner, de flesta av dem var aktörer i TV – dokumentären Kongoveteranerna som hade premiär på hösten 2014. Skälet var att avsnitt av dokumentären, som skildrar soldaternas hårda liv i krigets Kongo, visades på en monter, som motvikt till löpsedlar från svenska tidningar från 1960-talet, som hade rubriker om rasism, övervåld och fylleri. Den tredje statsmakten, det vill säga pressen, skildrade en verklighet. Soldaterna berättelser i dokumentären har en mer sann och realistisk tyngd.

Ett citat ur programbladet lyder: Vad är det som avgör vilka saker som sparas och vilka berättelser som får höras? Det handlar den här utställningen om.

Bror Richard Svärd

tisdag
nov032015

FN-dagen 2015

Minnesstunden vid Minnesmonumenten den 24 oktober i Stockholm för stupade fredssoldater blev i år en fin upplevelse för den stora skara, som hade samlats bestående av veteraner och anhöriga. Detta berodde på det fina höstvädret och den högtidlighet som präglade ceremonin med musikinslag från militära hornblåsare och ett korum samt sedvanlig parad av flaggor från Fredsbaskrarna, Kongo-veteranerna, Swedints kamratförening och Soldatförbundet.

I sitt tal framhöll Hans Cavalli Björkman, styrelseledamot i SVF, FN:s strävan och betydelse för världsfreden. Han efterlyste en FN-aktion i Syrien. Bengt Wicksén, vice ordförande hos Kongoveteranerna, påminde om att Minnesmonumentet i år firar 20-årsjubileum. Det invigdes 1995 av Hans Majestät Konungen.

Under den högtidliga kransnedläggningen för stupade nedlades kransar från sex organisationer/föreningar. För Kongoveteranerna var Stig Högberg kransbärare och Per Carlborg kransnedläggare och Alf Gustavsson fanbärare.

Den efterföljande kamratträffen på Sjöhistoriska museets café blev mycket trivsam.

Flaggparaden på FN-dagen. Foto Lars Erkstam.

onsdag
okt282015

Sverker Göranson avtackad

Sverker Göranson avgick som ÖB den sista september. Kongoveteranerna beslöt vid sitt årsmötet i maj att han skulle avtackas i samband med avgången för de insatser han gjort för Kongoveteranerna. Avtackningen skedde 6 oktober på Försvarsmaktens HQ varvid Kalle Fransson, Bengt Wicksén, Arne Björklund och Bror Svärd deltog från vår förening.

I tacktalet till Sverker Göranson framhöll Kalle Fransson: Vi Kongoveteraner har känt att du under dina år som ÖB haft oss i dina tankar. 2008 delade du ut medaljer till Kongosoldater, som väntat i nästan 50 år. Det gällde de svenska soldater, som deltog i räddningsaktionen i september 1961 för att rädda ett irländskt kompani i Jadotville i Katanga.

Du har delat ut medaljer till soldater som sårats i strid i Kongo. Dessutom har du tagit dig tid att besöka oss vid årsmötet 2010 vid vårt 50–årsjubileum.

Sent ska vi glömma Veterandagen den 29 maj 2014 då alla Kongoveteraner fick motta din COIN.

Efter anförandet överlämnade Fransson föreningens gåva till Sverker. Ett Katangakors graverat på en träplatta med inskriptionen ”Till General Sverker Göranson för engagemang, erkänsla och omsorg.
"Kongoveteranerna” 

 Bror Richard Svärd

måndag
sep142015

Boken "Svensk FN-officer bland kannibaler och minor"

Nu finns det åter några exemplar av denna bok som väntar på läsare. 

Klicka på länken nedan för att beställa. 

http://www.fredsbaskerforlaget.se/kongo/svensk-fn-officer-bland-kannibaler-och-minor-kongo-1949-64.html?theme=classic

fredag
maj152015

Jonas Waern i helfigur

I en nyutkommen bok från Medströms bokförlag, Militära ledare under kalla kriget, skriver 
Jarl Lundgren om Kongoöversten Jonas Waern. Det är en innehållsrik artikel om Waerns 
karriär med tyngdpunkt på hans insatser som bataljonschef i Kongo och på Cypern. För oss 
soldater, som stod under hans befäl i dessa missioner på 1960-talet är det ett tema som är 
särskilt intressant: Hans syn på att leda soldater i strid.

Jonas Waern funderade över detta tidigt i sin militära karriär. Han blev utnämnd till fänrik 
1941 vid Kungl. Värmlands regemente. Sedan följde tjänstgöring i Neutralitetsvakten, som chef 
för en jägarpluton vid norska gränsen. Under denna tid övervägde Waern att anmäla sig till Svenska 
Frivilligkåren i Finland, men han avstod därför att ”jag ännu inte var vuxen att leda unga svenska män 
i krig. ”Ett beslut som säger mycket om Waerns helgjutna personlighet och den respekt han hade för 
sin uppgift som officer. År 1952 genomgick han en kurs vid brittiska Infantry School. Han verkade 
sedan i flera år på olika tjänster vid Infanteriskjutskolan i Rosersberg. Och sedan var Jonas Waern 
redo att axla det yttersta ansvaret som officer i utlandstjänst. Här ett citat ur ett brev han skrev sent i 
livet till en Kongoveteran ”. . . efter sju år som lärare på den svenska stridsskolan . . . kände jag mig 
äntligen kallad för stridsuppgifter.  . .  Jag beundrade Dag Hammarskjöld och längtade efter att hjälpa 
afrikanerna till en självständig tillvaro. Kallelsen var så stor att jag lämnade hustru och fyra barn åt 
sitt öde och som ensam sökande anmälde jag mig till tjänstgöring i Kongo. Jag ångrar inte en minut 
att jag följde min kallelse.”

Jonas Waern hade säkert före uppdraget i Kongo frågat sig själv hur han skulle reagera i strid. Svaret 
på detta fick han vid elddopet i Albert park den 13 september 1961. Säkert hade han även undrat 
över hur de svenska soldaterna från värnpliktsarmén skulle reagera under strid. Frågan har nog ställts av många svenska officerare mot den bakgrunden att inga svenska soldater hade krigat mot en väl rustad och organiserad armé på över 150 år. Före operationen sade de irländska officerarna rent ut  att om det skulle bli strid skulle svenskarna springa vid första skottet. I Albert Park var Waern 10 meter från det granatnedslag som dödade major Gerhard Gallon. Av tryckvågen tappade Waern andan och det tog några sekunder innan han kom till sans och handling. Han iakttog då att de irländska soldaterna tycktes lämna sina ställningar. Waern skrek ut en varning till irländarna, som fick dem att gå i skydd i sina ställningar. Därefter kastade han ett öga mot den svenska sektorn för att få en uppfattning om läget där. Han konstaterade att de svenska soldaterna låg lugnt kvar och bevakade sina eldområden och visade stor elddisciplin. Waern kände stor tacksamhet i det ögonblicket. Han konstaterade att hans svenska mannar var goda soldater. Under de fortsatta striderna i Katanga fick Waern uppleva de svenska soldaternas effektivitet exempelvis vid anfallet och intagandet av gendarmerifästet Camp Massart. 
Jarl Lundgrens porträtt av Jonas Waern är välskrivet och mycket intressant – särskilt för oss 
Kongoveteraner.

 

Bror Richard Svärd

 

Jonas Waern efter en genomgång i Kongo med sina soldater i Kongo. Foto Hans Wahlman.